a plague tale requiem passerar milstolpen for 1 miljon spelare
Pestsaga Miljontals spelare är fortfarande inte fler än råttorna
En pestsaga är alltid en av de spelserier som jag är glad över att se går bra, eftersom spelen ger ett bra nytt perspektiv i branschen. För några år sedan om du hade berättat för mig att en av huvudpersonerna i en populär actionspelserie var en tonårstjej och hennes yngre bror när de undviker mängder av blodtörstiga råttor, skulle jag förmodligen inte ha trott dig.
bästa programvaran för att konvertera videofiler
Studion bakom spelen, Focus Entertainment, har meddelat det via Twitter A Plague Tale: Requiem har överträffat 1 miljon spelare, vilket alltid är en imponerande milstolpe för ett indiespel. Spelet släpptes officiellt den 18 oktober, så det är också ganska talande att det kunde överträffa den siffran bara några veckor efter lanseringen. Tillkännagivandet-tweet gav ett vänligt 'tack' till de miljoner spelare som har 'gett ut på en otrolig resa med Amicia och Hugo.'
Mer än en miljon spelare har redan gett sig ut på en otrolig resa med Amicia och Hugo in #APlagueTaleRequiem .
Tack så mycket! 🤎 pic.twitter.com/E43lECRLS5
bli en speltestare gratis— Fokusera underhållning 🐀 (@Focus_entmt) 2 november 2022
De Plåga Berättelse spel ser verkligen inte ut som vad vi normalt förväntar oss av indietitlar, nämligen när det kommer till grafiken. Tiderna har verkligen förändrats för mindre studios, eftersom de gång på gång bevisar att de kan stå emot några av de största företagen runt om, inte bara för att de kan hänga med i den grafiska trohet som spelare har vant sig vid, utan också eftersom de designar intressanta, övertygande och helt enkelt välgjorda spel som får oss att komma tillbaka igen och igen.
Det har varit ett bra år för indiespel, eftersom andra titlar som Lammets kult träffade också 1 miljonstrecket, och medan Trombonmästare nådde inte riktigt den nivån, det var fortfarande ett av de mest efterfrågade och omtalade spelen vi har sett på ett tag. Jag menar, folk som på allvar kallar ett fånigt trombonrytmspel för ett Utmanare till årets spel talar om kvaliteten på titlar som indiestudior lägger ut, enligt min mening.